Att oroa sig är något som vi alla gör. Det är vårt sätt att förbereda oss inför utmaningar. Ibland är oron jobbig, men den hjälper oss också att bli mer lösningsfokuserade. Om du ser en bil som kommer vinglande på vägen kan hjärnan registrera att det eventuellt kommer hända något farligt, kroppen reagerar med en ångestreaktion och uppmärksammar dig på att du ska flytta dig ur vägen. På så sätt undviker du att något negativt händer. Om du däremot börjar oroa dig och få en stark ångest i situationer där risken är liten för att något negativt ska hända, då kan vi börja tala om intolerans för osäkerhet.
Intolerans för osäkerhet
Intolerans för osäkerhet är något som uppmärksammades tidigt hos personer med generaliserat ångestsyndrom. Då är intoleransen kopplad främst till oro för sådant som kan komma att hända i framtiden, t ex “tänk om jag blir av med jobbet”. I senare studier har det också visat sig finnas en intolerans för osäkerhet i en rad andra diagnoser, såsom tvångssyndrom, social ångest, paniksyndrom, hälsoångest och depression. Vid depression är intoleransen däremot främst kopplad till ältande, t ex “tänk om jag gjort annorlunda, vad hade hänt då?”. Intolerans för osäkerhet innebär att osäkerheten skapar en stark ångestkänsla även i situationer som innebär en liten risk för att något negativt ska hända. Vi kan likna det vid en allergi. En person som inte är pollenallergiker kan bli utsatt för mycket pollen utan att få en allergisk reaktion, alternativt en liten allergisk reaktion. En person som däremot är pollenallergiker kan få en kraftig allergisk reaktion bara av att bli utsatt för lite pollen. Det är samma sak med intolerans för osäkerhet. En person som har en hög tolerans för osäkerhet kommer behöva mycket osäkerhet för att ens reagera, medan en person med en intolerans för osäkerhet kommer få en stark ångestreaktion vid en väldigt låg grad av osäkerhet.
Eftersom osäkerheten skapar ett obehag hos personer med intolerans för osäkerhet, försöker dessa personer öka säkerheten för att slippa obehaget. Det minskar obehaget och ångesten i stunden, men ökar också personens intolerans för osäkerhet. Ett exempel kan vara om du väntar på din partner som ska komma hem klockan 18. Om hen inte har kommit hem vid den tidpunkten börjar katastroftankarna, exempelvis “tänk om något hemskt hänt”, komma och ångesten ökar. För att bli av med ångesten ringer du då upp din partner för att försäkra dig om att ingenting har hänt. Det lindrar din ångest i stunden, men nästa gång din partner inte kommer hem på utsatt tid kommer tankarna igen, ångest ökar och du ringer igen för att minska ångesten. Det här beteendet fortsätter och du hamnar i en negativ spiral som kan vara svår att ta sig ur.
Jobba med din osäkerhet
Istället för att försöka öka säkerheten, eller minska osäkerheten, är en bättre strategi att vänja sig vid tanken att det kan hända saker som är negativa. Om vi kan vänja oss vid tanken på att saker kan gå snett, så behöver inte orosspiralen sätta igång. Katastroftankar kan komma, men de behöver inte ge så stark ångest så att vi måste fly från dem. Det finns sätt att öva på att bli mer tolerant för osäkerhet.
- Medveten närvaro. Öva på att uppmärksamma dina orostankar, beskriv dem och låt dem finnas där utan att göra något åt tanken. Tanken kommer då bli mindre läskig med tiden.
- Värsta tanken. Öva på att föreställa dig det värsta scenariot som kan hända, utan att försöka lugna dig själv.
- Acceptans och exponering. Öva på att “det får bli som det blir” och utsätt dig för situationer som du oroar dig för.
- Skjuta på kontrollbeteenden. Om du ägnar dig åt beteenden för att minska osäkerheten (som i exemplet ovan att ringa vid minsta oro), prova att avstå från det beteendet eller skjuta upp beteendet och ägna dig åt punkterna ovan.