Årets mest kärleksfulla dag, vad gör man ifall man inte har någon att fira med?
Alla hjärtans dag är en dag då många passar på att fira sin kärlek och göra något fint tillsammans. Essensen i dagen är för mig just kärleken och värmen både till oss själva och till varandra. Detta innebär att dagen inte nödvändigtvis behöver firas med en eller flera partners utan även kan firas med familj eller vänner.
Är vi ensamma på alla hjärtans dag så tycker jag att vi ska passa på att göra något fint för oss själva. Att visa sig själv kärlek och självmedkänsla. Det är vi alltför dåliga på i dagens samhälle. Många av de personer jag träffar i terapirummet är högpresterande och duktiga, men glömmer helt bort att sätta gränser för sig själva, se till sina egna behov och ta hand om sig själva. Mitt tips är därför att låta alla hjärtans dag bli en dag att öva på att bli lite bättre just på detta.
Kan man känna sig ensam på alla hjärtans dag även om man är i ett förhållande?
En relation är tyvärr inte alltid synonymt med gemenskap. Även om vi fysiskt sett inte är själva så kan det finnas starka känslor av ensamhet. En vanlig orsak till att dessa känslor dyker upp är att det finns en oro och en distans i relationen.
Att vi känner att vi inte kan dela med oss av våra känslor eller behov på ett öppet och ärligt sett. Ju mer hemlighetsfulla vi är med våra känslor, och ju mer anpassningsbara vi blir till vår partner, desto mer ensamma riskerar vi att känna oss trots att allt ser fint ut på ytan.
Studier har visat att fler par faktiskt gör slut precis före och efter alla hjärtans dag än andra perioder under året, vad kan det bero på?
Jag tänker att en dag som alla hjärtans dag lätt kan bli en dag då saker och ting ställs på sin spets i ett förhållande som inte mår riktigt bra. Det blir en hög press att just denna dag ska bli perfekt och på något sätt kunna reparera eller i alla fall överskugga det som är dåligt i relationen. Risken är då att paret går in med så höga förväntningar i denna dag att det är svårt att undvika besvikelse. Kanske blir det droppen som får bägaren att rinna över.
Självklart kan det också vara åsynen av andras kärlek och närhet som väcker funderingar över vad vi själva har och kanske saknar i vår egen relation.
Om ensamheten eller ett knackigt förhållande blir för jobbigt att klara av på egen hand, vad gör man?
Om saker och ting i vår livssituation börjar kännas oss övermäktiga är det viktigt att försöka våga prata om hur vi mår och försöka be om stöd och hjälp av människor vi har runt omkring oss. Detta är dock ofta enklare sagt än gjort, särskilt om vi är vana vid att klara oss själva. Vissa ämnen kan även kännas för stora, svåra eller känsliga att diskutera med de som står oss närmast. Det är då det kan vara skönt att kunna vända sig till en psykolog eller psykoterapeut.
En terapikontakt innefattar både en möjlighet att få hjälp att testa nya perspektiv och våga börja lita på sin egna inre kompass, samtidigt som psykologen du träffar inte har något med ditt liv att göra utöver den tid ni spenderar i samtal. Ibland kan den tanken göra det lättare att våga dela med sig av sina problem.