Schematerapi är en vetenskapligt baserad, nytänkande och integrativ terapiform som utvecklats av den amerikanske psykologen och forskaren Dr. Jeffrey Young i USA. Young arbetade hos Dr. Aaron T. Beck (den kognitiva terapins fader) i Philadelphia under slutet av 1970-talet och var där delaktig i utvecklingen av kognitiv terapi. Youngs schematerapi kan ses som en vidareutveckling av Becks ursprungsmodell. Terapiformen är anpassad för behandling av mer långdragen och komplex problematik, där traditionell KBT (kognitiv beteendeterapi) inte visat sig vara tillräckligt effektiv.
Schematerapi innehåller influenser från bland annat anknytningsteori, gestaltterapi och dynamisk terapi. Till skillnad från traditionell KBT har schematerapi bland annat större fokus på barndomserfarenheter och terapialliansen, det vill säga relationen mellan terapeut och klient.
Vad är ett schema?
Schema är ett gammalt vedertaget begrepp inom den kognitiva psykologin. Vårt beteende i olika situationer påverkas till stor del av hur vi i grunden uppfattar oss själva och vår omvärld, tillsammans med vår samlade erfarenhet av hur vi tidigare bäst hanterat liknande situationer. Dessa uppfattningar och erfarenheter kan vara både medvetna och omedvetna. “Schema” är samlingsbegreppet som används för att beskriva dessa fenomen.
I schematerapi ser man scheman som abstrakta hypotetiska mönster. Att förtingliga dessa abstrakta mönster, d.v.s. att prata om dem i terapin som något konkret, upplevs oftast av både behandlaren och klienten som praktiskt och effektivt. Att göra någonting konkret av det som både är, och ofta upplevs som svårgripbart, förmedlar att förändring är möjlig. Man kan beskriva det som att schema är en metafor för vad vi lärt in om oss själva och omgivningen, och hur vi lärt oss om hur vi bäst hanterar olika situationer.
Tidiga dysfunktionella scheman
Ett tidigt dysfunktionellt schema är ett schema som formats under uppväxten som följd av behovsfrustration i nära relationer, och som uttrycks regelmässigt i situationer där det inte längre är relevant. Tidiga dysfunktionella scheman bidrar till formandet av destruktiva livsmönster.
Om vi under uppväxten ofta har frustrerats i våra känslomässiga behov (se beskrivning av dessa behov längre ned) skapas ett obehag som vi måste hantera efter bästa förmåga.
Att kraftigt frustreras i sina behov kan ge en upplevelse av livsfara, särskilt hos barn. Hjärnan reagerar då med att aktivera kamp- och flyktstrategier. Det kan till exempel ta sig uttryck i form av att om vi gång på gång som barn har förlorat personer som har haft betydelse för oss, så kan vi som vuxna ha svårt för att lita på att människor ska stanna kvar hos oss. Det kan leda till att vi antingen blir kontrollerande och klängiga i relationer eller att vi stöter bort personer som vi egentligen behöver. Sättet vi agerar på, att bli kontrollerande, klängiga eller avvisande som i exemplet ovan, kallas för copingstrategier. Dessa strategier kompenserar smärtan i behovsfrustrationen. När vi går igenom svåra situationer i nuet kan gamla sår, dvs scheman, aktiveras. De känslostämningar och tillstånd som då uppstår i nuet kallas inom schematerapi för modes.
Att reagera med kamp- och flyktstrategier är funktionellt i verkligt hotfulla och farliga situationer. Men om ett barn gång på gång utsätts för behovsfrustration automatiseras efterhand strategierna, och tenderar att uttryckas även i situationer där det inte längre är påkallat. Om barnet således växer upp och hamnar i ett sammanhang med bättre förutsättningar, men fortsätter att använda kompensatoriska copingstrategier i sina relationer, hindras behoven från att bli uppfyllda. Samtidigt förstärks beteendemönstret ju mer det används.
Våra grundläggande känslomässiga behov
Grundläggande känslomässiga behov är biologiskt nedärvda och livsnödvändiga, sett ur ett evolutionärt perspektiv. De innefattar bland annat behoven av tillgänglighet till en betydelsefull person för beskydd, omvårdnad, empati, kärlek, validering och någon som även vägleder, konfronterar, utmanar och sätter rimliga gränser. Att i rimlig grad få känslomässiga behov uppfyllda i sina relationer, samt att själv agera för behovstillfredsställelse både hos andra och sig själv, främjar sund psykologisk utveckling och mognad.
Schematerapi handlar i grunden om hur en individ förhåller sig till de grundläggande känslomässiga behoven. Dessa behov går i likhet med exempelvis gravitationskraften att betrakta som allmängiltiga principer som människan ständigt måste förhålla sig till, även i stunder då vår uppmärksamhet kanske riktas åt annat håll. När vi exempelvis hämtar en pall för att byta en glödlampa i taket reflekterar vi inte nödvändigtvis över att gravitationskraften innebär att vi behöver ett hjälpmedel för att ta oss upp till rätt höjd. Vi fokuserar kanske istället på att byta den trasiga glödlampan. Ändå är gravitationskraften ständigt närvarande och påverkar vilken strategi vi väljer för att lösa problemet. På samma vis kan de grundläggande känslomässiga behoven ses som en ständigt närvarande kraft vi förhåller oss till, oavsett om vi just den stunden är medvetna om dem eller inte.
Vilka strategier vi väljer för att hantera en viss allmängiltig princip, som gravitationskraften eller våra känslomässiga behov, varierar. De strategier som tidigare har fungerat för oss tenderar vi att fortsätta använda oss av. Vad som finns till hands i en given situation avgör valet av “rekvisita”, d.v.s. hur vi konkret uttrycker strategin – som pallen i exemplet ovan. Rekvisitan är i regel utbytbar. De grundläggande känslomässiga behoven (eller gravitationskraften) är det inte.
Hur går schematerapi till?
När du som klient kommer till mig får du först beskriva vad det är du vill ha hjälp med. Du får även berätta om vad du har testat tidigare, till exempel annan terapi, meditation, läkemedel etc. De första träffarna gör vi en kartläggning av ditt liv och börjar identifiera tidiga dysfunktionella scheman. Till hjälp har vi ett antal frågor som du får svara på. Frågorna ger oss en indikation på vilka scheman som är mest relevanta för dig. Vi går tillsammans igenom vad de olika schemana betyder och hur de påverkar just dig.
Du får även berätta om ditt liv från allra första början. Var du växte upp, vilka som fanns i din familj, vad du har varit med om etc. Som illustration brukar du som klient få rita en livslinje där du fyller i olika händelser i ditt liv, och vi talar om vad dessa har inneburit för dig.
Nästa steg är att identifiera i vilka situationer som dina scheman aktiveras idag och vad du då tänker, känner och gör. Vi identifierar det som kallas för schema modes och copingstrategier. Allt detta gör vi för att du ska få en större förståelse för dig själv, dina behov och beteenden.
Därefter tittar vi på det du vill ha min hjälp med att uppnå och vad som saknas utifrån den kartläggning vi har gjort, för att se vad du behöver göra för att nå dit. Vi identifierar vad du behöver träna på för att komma dit du vill och behöver. Jag hjälper dig att ta fram olika verktyg och övningar för att ta dig från där du är och dit du vill. Det kan handla om att kunna hantera starka känslor, göra upp med sin inre kritiker, skapa bättre självkänsla, få bättre relationer, våga mer och mycket mycket annat.
Vill du läsa mer om schematerapi? Då rekommenderar jag boken “Lev som du vill och inte som du lärt dig” av Jeffrey Young och Janet S. Klosko.