Det är snart din tur att hålla föredrag inför klassen. Du känner dig spänd och nervös, hjärtat slår snabbt och munnen känns torr som fnöske. Tänk om du säger något dumt? Tänk om du säger fel? De andra kommer säkert tycka att du är konstig och pinsam!
Nu är det din tur. Tankarna rusar genom huvudet. Det känns som att alla kan se hur nervös du är. Du försöker dölja din nervositet genom att titta ner istället för att möta klasskamraternas blickar, och läser innantill från din fusklapp för att inte riskera att säga något fel. Du försöker göra dig så liten som möjligt genom att tala tyst och fåordigt. Svetten rinner. Du pressar armarna mot sidan för att det inte ska synas.
När det är över känns det lite bättre för en stund. Men det är svårt att inte fortsätta tänka på presentationen, och på hur andra uppfattade dig. De tyckte säkert att du verkade nervös och märklig. De vill nog helst slippa ditt sällskap. Du ryser inför tanken på morgondagen, då det återigen är dags att tala inför klassen. Du funderar på om du kan sjukskriva dig imorgon.
Om man lider av social ångest är man rädd för att dra till sig andras uppmärksamhet eller bli kritiskt granskad. Man känner en överdriven oro för att bete sig på ett pinsamt sätt eller visa symtom på ångest, som att till exempel svettas eller rodna. Man tror nämligen att detta skulle innebära att man förlorar sin sociala status och självaktning.
Precis som i exemplet ovan kan rädslan bli så stark att den leder till ett stort lidande, eller till att man till slut börjar undvika situationer där man skulle kunna bli socialt avvisad. Genom att undvika sociala situationer får rädslan negativa effekter på både ens professionella och sociala liv. Det gör att social ångest med tiden kan bli oerhört handikappande.
Social ångest kan delas upp i en generaliserad variant, som innebär att de flesta sociala situationer upplevs som ångestskapande, och en specifik variant, som innebär att rädslan framför allt uppstår i prestationssituationer. Man kan se dessa två varianter som olika svåra grader av social ångest, där den generaliserade varianten är svårare att leva med än den specifika. Situationer som upplevs som ångestskapande av den som lider av social ångest kan till exempel vara att gå på fest, tala med främlingar eller uttrycka en avvikande mening i diskussioner. För den som lider av specifik social ångest, även kallad prestationsångest, uppstår rädslan framför allt när man talar inför publik, men den kan också göra sig gällande när man talar i telefon eller äter med andra.
Genom vår förmåga att känna rädsla och ångest är vi människor utrustade med ett larmsystem, som får oss att snabbt ta till handling i mötet med omedelbar fara. När en faktisk fara föreligger kallas detta för ett sant alarm, och den handlingsberedskap som uppstår är av högt överlevnadsvärde. När samma rädsla uppstår utan att man befinner sig i fara, talar man om ett falskt alarm. Det är detta som händer när rädslan blir ett problem för oss.
När larmet går aktiveras kroppen på en rad olika sätt. Man känner hur hjärtat börjar slå snabbare, hur svetten börjar rinna och andningen ökar i tempo. Det kan kännas obehagligt och det är lätt att uppfatta symtomen som tecken på att man befinner sig i fara, även om man egentligen inte gör det.
Om man om och om igen upplever dessa obehagliga symtom i en och samma situation, kan man med tiden utveckla ett inlärt alarm. Det innebär att man felaktigt lär sig att situationen är farlig genom att ens kropp talar om för en att den är det.
Första gången man upplever en socialt hotfull situation, som att till exempel hålla tal inför klassen och bli utskrattad, är det inte så konstigt om man känner ångest och de obehagliga symtom som medföljer. Men om man även nästa gång man ska hålla tal upplever obehag, trots att åhörarna lyssnar snällt, har ett inlärt alarm utvecklats. Man har lärt sig att koppla ihop situationen med den obehagliga upplevelsen så att situationen i sig fortsätter väcka ångest, trots att det hån från omgivningen som från början gav upphov till ångesten inte längre är aktuellt.
Ångest och rädsla handlar inte bara om vad vi känner, utan också om vad vi tänker. Utifrån våra erfarenheter utvecklar vi människor speciella sätt att tänka kring oss själva och omvärlden. Dessa tankemönster påverkar sedan hur vi upplever olika situationer.
För en person med social ångest som befinner sig i en social situation kan tankar göra sig påminda som beskriver hur man bör bete sig för att duga i andras ögon, eller vilka konsekvenserna av att bete sig på ett annat sätt skulle vara. Det kan också handla om negativa tankar om en själv som person. Tankarna kanske säger att man alltid måste ha något intelligent att säga, att andra kommer tycka att man är konstig ifall man inte säger något, eller att man är en i grunden tråkig och dålig person.
Tankarna leder till att man upplever den sociala situationen som hotfull. Man blir rädd för att misslyckas och för att man ska förlora omgivningens aktning. Larmet går och kroppen gör sig redo att hantera faran. När man känner hur hjärtat börjar slå snabbare och kroppstemperaturen ökar är det vanligt att man börjar vända sin uppmärksamhet bort från omgivningen, och in mot sig själv. Man börjar fokusera på sina egna beteenden, tankar och känslor.
I och med detta fokusskifte är det lätt att man börjar övervärdera i vilken mån det man gör och känner syns. Detta bidrar till ökad ångest och man blir upptagen av att försöka kontrollera sina egna beteenden. Det blir efterhand allt svårare att hinna uppfatta sociala signaler från omgivningen. Istället använder man inre information, dvs. hur det känns på insidan, för att dra slutsatser kring hur man framstår inför andra. Om man känner sig dålig på insidan, är det lätt att dra slutsatsen att andra tycker att man är dålig. Därmed bekräftas ens upplevelse av situationen som farlig.
För att stå ut i situationen gör personer med social fobi olika saker för att förhindra att de gör bort sig. Ofta syftar dessa beteenden till att dölja symtom på ångest. Man kanske håller armarna tätt längs kroppen för att dölja eventuella svettfläckar, eller sminkar sig kraftigt för att dölja eventuell rodnad. Olyckligt nog kan detta istället bidra till att man drar uppmärksamhet till sig. Att sminka sig kraftigt är ju uppseendeväckande i sig. Det man gör för att dölja sina symtom kan också orsaka ytterligare symtom. Genom att trycka armarna längs sidan, ökar nämligen risken för att man börjar svettas. Tillsammans kan dessa beteenden – att titta ner, spänna kroppen eller tala tyst – göra att man framträder på ett sätt som gör att andra inte vill ta kontakt med en. På så vis blir den sociala ångesten en slags självuppfyllande profetia.
Cirka 13 % av befolkningen beräknas lida av social ångest någon gång under sin livstid, vilket gör detta till det vanligaste ångestproblemet. Problemen uppstår ofta i tonåren, och är något vanligare bland kvinnor. Det faktum att personer med social ångest ofta känner rädsla inför tanken på att behöva tala med en främling, bidrar till att mindre än hälften av de som drabbas söker hjälp för sina problem. 70-80 % av de som lider av social ångest lider av ytterligare psykiska problem, exempelvis depression eller en annan typ av ångestproblem. Det är ofta för dessa andra problem som man till slut söker hjälp. Problemen är livslånga utan behandling, det vill säga – social ångest går inte över av sig själv. Det finns dock god behandling att få. KBT-behandling för social ångest har ett omfattande vetenskapligt stöd men även psykodynamisk terapi har även visat på goda behandlingsresultat.